Stilen uppstod i Frankrike på 1100-talet. Stilen utmärks genom stora glasytor, smala spiror, spetsbågar, kryssribbvall och skelettliknande strukturer i sten.

Kryssribbvall, spetsbågar och strävpelare användes för att uppsätta kyrkor med högre mittskepp och lägre sidoskepp än föregående stil. Det sattes in många stora fönster, och den romanska rundbågen blev en gotisk spetsbåge.

Unggotiken

Spetsbågiga, sexdelade kryssribbvall användes för första gången i klosterkyrkan Saint-Denis i Frankrike.  Strävbågarna kom först till katedralen Notre-Dame i Paris. Dessa byggnader byggdes också med emporer, läktare.

Höggotiken

Emporvåningen ersattes med ett triforium, bågar som gav intycket av att rymma en emporvåning. Arkaderna (valvbågarna) blev högre och klerestoriet (fönstervåningen) blev större. I katedralen (påbörjad 1220) i Amiens, Frankrike, är taket 42 meter högt invändigt.

Sengotiken

Koret av kapellet Sainte-Chapelle, Frankrike, består nästan enbart av glas och vertikala pelare som håller upp den höga fasaden. Byggnaden färdigställdes 1248, och byggnadens 75 meter höga spira tillfördes 1853.

Tegelgotik

Mellan 1200-1500-talen uppfördes gotiska kyrkor i tegel i Tyskland, Holland och länderna kring Östersjön. Uppsala domkyrka är ett exempel på en sådan kyrka. Detta berodde på att det var brist på sandsten i dessa länder, och därför använde man istället tegel.

Nygotik

På 1700-1800-talet skapades nygotiken i England. Ett exempel är Allahelgonakyrkan i Lund. Men det går också hitta stilen i till exempel skolor och privatbostäder. Stilen influerades av medeltiden.